Klockan är 20.00 på söndagskvällen i Myanmars största stad Yangon. Vi är precis nyinflyttade i ett stort fint hus på något som heter Dhamazaydi Street, men som ibland heter Damma Zedi Road och ibland Dhammazidi Avenue. De har inte riktigt bestämt sig och det verkar inte så viktigt att göra det.
50 meter från vårt hus ligger en restaurang vid namn “Friendship” som har en TV, och de visar gärna Premier League-matcherna. Halvtaskig bildkvalitet och avstängt ljud vägs upp av närhetsprincipen samt jäkligt god mat.
Båda sönerna (nio respektive fem år gamla) ville följa med och titta på matchen, som råkade vara Burnley-Chelsea, och här får ni uppleva hela kvällen live, fast i efterhand.
00:06 på matchklockan – Femåringen behöver kissa. Det hann alltså gå hela SEX sekunder innan det blev dags för ett litet avbrott.
01:55 – “Kan vi få spela Pokémon?”. Frågan från nioåringen besvaras inte med annat än att jag pekar på TV:n.
07:00 – MÅL!!! Pedro gör 1-0 till Chelsea! Snyggt mål, men femåringen konstaterar att han gillar Hazard bättre.
11:10 – “Kan vi få spela Pokémon?”. Fortsatt tystnad som svar från fadern.
14:00 – Joey Barton tjafsar med domaren. Båda sönerna börjar undra varför han är så arg. Beslutar mig för att undanhålla dem historien (-rna) om Joey Barton, men undrar i min stillhet vad Andreas Isaksson tänkte när Barton mer eller mindre försökte mörda Ousmane Dabo framför ögonen på honom 2007.
18:00 – “Kan vi få spela Pokémon?”. “MEN TITTA PÅ MATCHEN ELLER SÅ FÅR NI GÅ HEM!”
19:41 – Den lokala ölen i Myanmar heter, logiskt nog, Myanmar. Får väl godkänt utan att vara nära varken ett bättre eller sämre betyg än så.
23:39 – HERREJÄVLAR vilken frispark av Brady!! Älskar frisparksmål! 1-1!!!
26.55 – “Kan vi få spela Pokémon?”. Får en mindre hjärnblödning.
26:58 – Lämnar över mobiltelefonen till sönerna.
41:05 – Tar tillbaka telefonen, och då ska plötsligt båda två gå och kissa. Skickar iväg dem till toan på egen hand.
42.07 – Strömavbrott. Inte helt ovanligt i den här staden, säger de.
43:00 – Bara den ena sonen kommer tillbaka från toan, den andre upptäckte att han även behövde bajsa, och det finns inget toapapper.
43:08 – Letar upp ett större antal servetter, går bort till toaletten. Assisterar.
Strax efter 45:00 – Tillbaka vid TV:n. Det hann tydligen bli paus.
PAUSANALYS: Chelsea känns oinspirerade, Burnley har några hyfsade spelare och kämpar som fan, men det bör inte räcka, det här. Conte nog förbannad.
46:08 – Femåringen behöver kissa. Driver han med mig?
48:51 – Är allmänt svag för spelare som Nemanja Matic, såna där som är bra på det mesta.
47:00 – Säga vad man vill om David Luiz, men det händer grejer där han är inblandad! Tveksam till hästsvansen, men har inte bestämt mig helt än.
51:15 – snöblandat regn i Burnley, ser jag. Här är det +31 och stjärnklart.
60:12 – Samtliga Burnleys spelare skulle kunna ha varit spelare i Burnley 1959, 1971, 1988 samt 2002. Alla ser ut som schablonbilden av en Burnleyspelare.
66:33 – Oh, nu kom de in med snacks till grabbarna! En liten bonus. Lite som att Fabregas också kom in på planen nu. Det är också en fin spelare. Han är exemplet på exakt hur bra man kan bli utan att vara snabb.
73:41 – N’golo Kanté har spelat 61 ligamatcher sedan förra säsongen startade, han har bara varit med och förlorat sex av dessa matcher.
75:02 – “Får vi spela Po….”, “NEEEEEEJ FÖR HELVETE!!!!”
82:30 – Konstigt att en match som står 1-1 med mindre än åtta minuter kvar att spela av ordinarie tid inte känns särskilt spännande.
90:00 – Rolig “klippbild” på boll som rullar ned från tak.
91:33 – Kanadensaren Scott Arfield har tröjnummer 37. Jag accepterar inte detta. Är 37 möjligen den fulaste sifferkombinationen av alla?
94:03 – Slut, 1-1. Det var inte mycket att skriva hem om det här, trots att det är det jag gjort hela kvällen.