Det brukar sägas att man omedelbart ska sluta läsa reseskildringar som innehåller orden “kontrasternas stad”. Det är bara ett sätt att göra det lätt för sig, textmässigt, nämligen. Med detta sagt och skrivet så vill jag härmed påtala att det duggar kontraster i Myanmars huvudstad, mitt tillfälliga hem, Yangon. Fattigt och rikt, modernt och urtida, och så vidare.
Precis som på alla andra ställen på jorden så funkar inte saker här som på alla andra ställen på jorden. Här följer fyra exempel:
1. Högerstyrda bilar och högertrafik
Det blir exakt så rörigt som det låter, även om det här med “högertrafik” är ett flytande begrepp. Det är mer så att man bara ägnar sig åt “trafik” som vore det en sport där man vinner om man kör snabbast, närmast fotgängare samt tutar så in i helvete. Jag har sett trafikvansinne på – i sammanhanget – ökända platser såsom Marocko, Grekland, Kambodja, Guatemala och Göteborg – men Yangon sopar banan med alla dessa. Varje gång man försöker sig på att gå över gatan är man utelämnad. “Det är bara Gud och spelbolagen som vet hur det kommer att gå”, som Rikard Norling brukar säga.
2. Man gillar sladd
Detta är det inte tu tal om. Visst har man sett spektakulära elstolpar och dragningar av ledningar förr, storstäder i Asien har ofta detta som lite av en paradgren, men återigen toppar Yangon detta på ett sätt man inte trodde var möjligt. Det måste totalt sett handla om miljarder kilometer med sladd av olika sort, och det bara hemma hos oss. Enligt officiella siffror dog fem personer i Yangon under 2016 av att de råkade hänga inkopplade elledningar ner där personerna råkade promenera. Det låter lågt räknat, säger jag.
3. Lite färg löser allt
“Det är ingen idé att förneka det alla ser”, som Mikael Stahre brukar säga. Men här i Yangon lindar de ändå in det litegrann. Om man ska säga som det är så är husen nere i de gamla kolonialkvarteren närmast kanalen i fruktansvärt skick. En stor andel av de tidigare vackra byggnaderna i Yangon får Havannas husfasader att se ut som Karlavägen på Östermalm i Stockholm.
Lösningen för att hindra detta förfall, eller iallafall sluta tänka på det, är att kladda på lite pastellfärger på valda delar av husen. Ska det förfalla kan det åtminstone vara ett vackert förfall.
4. Strömavbrott som vardagsmat
Eller alltså, det är mer som så att normaltillståndet är att det inte finns någon el. Sen ibland kan det plötsligt smacka till, och då har man ström till alla sina mackapärer i någon timme eller så. Sen slocknar allt igen. Detta KAN ju ha att göra med innehållet i punkt 2 här ovan, men så långt tänker man inte här. Ett sätt att råda bot på elproblemen är istället att dra mer sladd.
Nu aka jag ner till mina favoritkvarter här i Yangon, nere runt Sulepagoden. Där är gatorna numrerade 1-65 från väster till öster, ungefär tre-fyra kvarter långa i snitt, många av dem helt dedikerade till EN typ av affärer. Klart bäst hittills är 32nd Street, där det ligger hundratals pappersaffärer. Visst, lite kontorsmaterial, lite stämplar (de gillar stämplar här), kanske lite gratulationskort och eventuellt lite tillbehör till printers, men i övrigt i princip enbart travar med A4-papper. I affär efter affär. Dörr i dörr med varandra.
Den ologiska logiken, det vackra förfallet, överflödet av onödigheter, det är väl det som gör Yangon till en stad av kontraster…