Den makalöst vackra och avancerat ritade Shwedagonpagoden i Yangon började att byggas för 2500 år sedan, sisådär 400 år innan romarna började knåpa ihop Colosseum. Den blev klar – i all sin prakt – runt år 500 e.Kr., ungefär 300 år innan vi i Sverige och grannländerna började med vikingatiden.
Shwedagonpagoden är smyckad med ofattbara mängder guld och diamanter. Målningarna och statyerna tar andan ur en.
Hindrar det då att man installerat, typ, Jack Vegas-lampor och blinkande neongrejer framme vid de olika altaren? – Nej.
Är det OK att ge offergåvor till gudarna i denna helgedom i t.ex PET-flaskor med halvtrasig Fanta-etikett? – Ja, absolut. Take Away-lådor av frigolit innehållande lite nudlar från gårdagen går också bra.
Gör det något att diverse barn springer omkring och bankar i tusenåriga, gjutna, tunga klockor, som vore det ett lekrum på McDonalds vid E4 i Mjölby, kring den myanmariska buddhismens heligaste plats? – Nej då. Alla bara garvar.
Är förhållningsordern “fotografera inte munkarna i närheten av pagoden utav respekt mot deras eventuellt bedjande tillstånd” svår att följa? – Ja, med tanke på att munkarna dyker upp med sina iPhones efter max fem sekunder och själva vill fotograferas med (framför allt) västerländska barn.
Märkligt nog är turistmålet nr 1 i Yangon också min favoritplats i Yangon.