Sedan Premier League startade 1992-93 har 47 klubbar spelat i Premier League, alltså knappt över hälften av antalet professionella klubbar i det engelska seriesystemet (de fyra högsta divisionerna). På 24 år har det alltså dykt upp, i snitt, två helt nya lag per år. 1992-93 var ju alla nya, och på den tiden var det inte 20 lag i ligan, men ni fattar kanske ändå – det är en jäkla omsättning.
Själv har jag kommenterat Premier League-fotboll med Norwich, Wigan, Portsmouth, Sheffield Utd, Charlton och Wolverhampton inblandade, som exempel. Det känns som en evighet sedan, men det är det inte. Samtidigt hade man skakat på huvudet åt någon som för tio år sedan hävdat att Bournemouth, Burnley och Hull skulle vara Premier League-lag. Dessutom samtidigt.
Det här har gjort att jag ofta sitter och tittar på omgångar i The Championship och nedåt för att bara fundera på vilka av lagen som spelar i Premier League inom ett par år. Just nu ser Brighton & Hove Albion ut som ett givet lag för PL nästa år, för sju år sedan var de ett mittengäng i League One. Huddersfield ligger också hyfsat till just nu, åtminstone för en kvalplats, för tio år sedan ett sämre mittengäng i League One.
Till helgen kan man hitta matcher som Port Vale-Bury och Walsall-Bristol Rovers i League One, om fem år finns ändå en rimlig möjlighet att ett eller två av de här lagen möter Manchester Utd eller Arsenal i Premier League. På något sätt gör detta inte bara den högsta ligan levande, det gör hela den engelska fotbollen levande, för det går alltid att drömma om vad som ska hända med ens lilla lag om några år – och drömmen kan faktiskt slå in.
Å andra sidan kan man förstås ha det som Blackpool, som ligger tolva i League Two och som möter Yeovil till helgen. För sex år sedan hade de precis slagit Liverpool och gick och funderade på den kommande matchen mot Manchester Utd på Old Trafford, men det är – förstås – en annan historia. Det är det alltid.