På lördag är det dags för en riktig engelsk klassiker när Liverpool tar emot
Manchester United på Anfield. Mycket har kommit och gått i engelsk fotboll genom åren, men klassikern i nordväst mellan Liverpool och Manchester United består. Numera är det en global angelägenhet som lockar fram känslor världen över. Det spelar ingen roll om 75 procent av spelarna på plan inte är från England. Känslorna finns där så det räcker och blir över. Det räcker att se klippet nedan med Javier Mascherano från 2008 för att inse just det.
Historiskt sätt kan man säga att de båda klubbarna haft perioder där de dominerat den andra klubben. Om vi ser på det hela ur ett historiskt perspektiv frön 1970-talet och framåt så dominerade Liverpool fram till Premier League skapades i början på 90-talet, sedan dess har Manchester United dominerat sin värsta rival. Faktum är att United sedan dess vunnit Premier League vid hela tolv (12) tillfällen och Liverpool har inte vunnit PL alls, senaste ligatiteln är från 1990 när Glenn Hysen spelade i klubben. Alltså har både Leicester och Blackburn vunnit PL men inte Liverpool.
De senaste åren har rivaliteten lugnat ner sig en aning, åtminstone från högsta ort, dvs managerhåll. Sir Alex var en mästare på att spela an på de stämningar som finns och fanns hos Unitedfansen när det kom till Liverpool FC. Benitez var inte sen att haka på när han var manager för Liverpool. I viss mån saknar jag tiden när Sir Alex och Rafa Benitez tränade respektive klubb. Idag är det betydligt lugnare både på och utanför plan. Wayne Rooney och Steven Gerrard är de två spelare i respektive klubb som har definierat rivaliteten de senaste 10-15 åren. Idag är Rooney tillbaka i Everton och Gerrard tränar Liverpool U-19 lag. Undrar om Gerrard tänker på händelsen ni kan se i klippet nedan när han tänker på United.
Han blev alltså inbytt i halvlek och gjorde två rätt så klumpiga tacklingar och fick rött kort efter knappt 40 sekunder inne på plan. Förmodligen inte den match eminente Gerrard helst tänker på när det kommer till möten med United för hans del. Så här sa Steven Gerrard efter matchen.
Numera tränas Liverpool av Klopp och United av Mourinho. Båda två uppskattas av respektive fans och säger rätt saker angående rivaliteten klubben emellan. Men som ni vet så räcker det inte alltid att snacka. Iblans måste man backa upp det som sagts i handling. Och det har verkligen Klopp och Mourinho gjort. Dessa herrar tar rivaliteten in i framtiden. Förra säsongen blev det lite gurgel mellan dessa båda herrar.
Vi får se om det kommer gå lika hett till på sidlinjen på lördag när Liverpool tar emot Manchester United på lördag. United är det lag som har imponerat mest av de två under säsongsinledningen. United är i delad serieledning med stadsrivalen City, och är obesegrat sju omgångar in i serien. Liverpool har sju poäng upp till de båda Manchesterklubbarna. Den stora skillnaden mellan de båda klubbarna ligger i gjorda och insläppta mål. United har gjort åtta mål fler än Liverpool och har släppt in tio mål färre. Endast två insläppta mål på sju PL matcher. Att United som tränas av Mourinho släpper in färre mål än ett Liverpool som tränas av Klopp är föga överraskande. Däremot är det förvånande att ett United som tränas av Mourinho i princip gör ett mål mer per match än ett Liverpool som tränas av Klopp.
Inför matchen på lördag kan vi konstatera att Pogba och Fellaini är två rejäla avbräck för Morinho på mittfältet. Även Carrick indisponibel. Liverpool har problem med försvarsspelet och ifrågasatte mittbacken Lovren spelar på smärtstillande tabletter. Oxlade-Chamberlain som Liverpool betalade 40 miljoner pund för börjar sannolikt återigen på bänken. Jag kan då rakt inte
begripa varför inte Liverpool köpte in eller två mittbackar i somras. Finner det märkligare desto mer jag tänker på det.
På lördag smäller det och ser fram emot en match i högt tempo och oerhört mycket energi från plan och läktare. Känslan är att Liverpool gör en höjdarmatch och vinner. När Liverpool är som bäst är de en fröjd att titta på. När de inte är som bäst är de inte alls lika roliga att titta på.
Sladjan Osmanagic