Nästa sommar (2018) är det återigen dags för fotbolls-VM. Denna gång spelas
mästerskapet, det tjugoförsta någonsin, i Ryssland. Det blir första gången ett VM i fotboll för herrar hålls bakom den gamla järnridån. Sverige har missat de två senaste VM-slutspelen (2010 i Sydafrika och 2014 i Brasilien). Senast vi spelade ett VM-slutspel var 2006 då vi blev utslagna av värdnationen, Tyskland, i åttondelsfinal. Ur gruppspelet gick vi vidare tillsammans med England på bekostnad av Paraguay och Trinidad och Tobago. I veckan möter vi Bulgarien i en mycket viktig bortamatch och tar vi poäng, eller t o m vinner matchen, ser ett deltagande i Ryssland allt mer möjligt ut.
Trots att Sverige missat de två senaste VM-slutspelen ligger vi på en tiondeplats i VMs maratontabell. Det säger något om den höga fotbollskvalité vi haft i Sverige genom åren, vilket jag anser är något vi borde vara mer stolta över. VM-silver 1958, brons 1950 och 1994 är mästerskap som sticker ut resultatmässigt. Vi har nio länder före oss i maratontabellen. Bland dessa nio nationer hittar vi samtliga åtta länder som vunnit Fotbolls-VM. Nämligen Brasilien, Italien, Argentina, Tyskland/Västtyskland, Uruguay, England och Spanien samt Frankrike. Holland är också före oss i maratontabellen. Holland har aldrig vunnit VM, men spelat final vid tre tillfällen (1974, 1978 och 2010). Detta säger, återigen, en hel del om vilken hög nivå svensk fotboll varit på internationellt genom åren. Något vi alla bör tänka på när vi kritiserar svensk fotboll. Vi har en utmärkt grund att stå på fotbollsmässigt. Vi har en stolt svensk VM-historia med ett gäng oförglömliga ögonblick. Här kommer ett som jag aldrig kommer glömma.
Bulgarien är inte den fotbollsnation idag som den var för 20-30 år sedan. Då var landet något av en maktfaktor inom den europeiska fotbollen och med en av dåtidens absolut bästa spelare i världen som frontfigur, nämligen Hristo Stoichkov. Med Barcelona vann bulgaren både Primera Division och Champions League. Andra tongivande spelare var Letchkov, Kostadinov, Balakov och Ivanov med flera. Dessa spelare var tongivande i några av dåtidens bästa
klubbar i Europa. I kvalspelet till VM 1994 spelade Bulgarien och Sverige i samma grupp och gick vidare båda två på Frankrikes bekostnas med bla Papin och Deschamps i laget. Bra presterat av både Sverige och Bulgarien som till slut möttes i matchen om bronset 1994. Hur den tillställningen slutade är något vi minns med stor glädje i Sverige. I Bulgarien är det precis tvärtom.
Sedan VM 1994 har ytterligare fem VM spelats och Sverige har deltagit i två av dessa (2002, 2006). Detta kvalspel, Janne Anderssons första, har börjat bra för svensk del. Hoppet om ett avancemang till VM nästa sommar lever i allra högsta grad. Efter sex spelade omgångar leder vi gruppen på samma poäng som Frankrike. Holland och Bulgarien skuggar på tio respektive nio poäng. Därför skulle en vinst borta mot Bulgarien smaka mumma. Senaste samlingen blev väldigt bra med tanke på att vi slog Frankrike på ett dramatiskt sätt och därmed säkrade tre poäng. Lloris gjorde en tavla som vår Ola Toivonen förvaltade på absolut bästa vis. Målet är redan något av en klasskiker.
Janne Andersson har återigen lyckats göra landslaget till den nationella angelägenhet landslaget skall vara för att kunna spela VM 2018. Det var lite si och så med det under den tid Erik Hamren var förbundskapten för blågult. Personligen tycker jag det är väldigt skönt med ett landslag där spelarna vet sina roller, vad som krävs av dem på plan samt att det finns en uppenbar taktik.
Zlatan Ibrahimovic har som bekant slutat i landslaget. Ibrahimovic blir kvar i United efter att ha skrivit kontrakt med dem som gäller säsongen ut. Redan spekuleras det på olika håll om Janne Andersson skall ringa Zlatan och ta ut honom till den svenska VM-truppen förutsatt att vi tar oss till mästerskapet.
Personligen vill jag ha med Zlatan om vi kvalificerar oss, om han själv vill och om han håller samma nivå som han gjorde innan han blev korsbandsskadad i våras.
Men det är naturligtvis viktigt att vi inte skenar iväg utan tar en match i taget som klyschan säger. Saker och ting blir just sällan klyschor utan att det ligger ett eller två korn av sanning i dem. Tidigare i VM-kvalspelet besegrade vi ett tunt och håglöst Bulgarien på Friends med 3-0. Sedan den matchen har Bulgarien höjt sig ordentligt och kommer bli en betydligt tuffare nöt att knäcka
denna gång.
En mycket viktig match stundar mot ett uppåtgående Bulgarien. En förlust gör att våran VM-kvalgrupp blir jämnare än vad vi önskar. En vinst och vi kan nästan känna av Ryssland nästa sommar.
När det handlar om viktiga kvalmatcher till stora internationella mästerskap är det av yttersta vikt att ladda upp på rätt sätt. Jag försöker jobba mycket med positiva associationer. Så inför matchen mot Bulgarien kollar jag på highlights från den här svenska klassikern mot Bulgarien i EM 2004. Gåshud är bara förnamnet.
Sladjan Osmanagic