Under helgen och i början på nästa vecka spelar Sverige sina två sista VM-kvalmatcher och allt handlar endast om en enda sak. Kommer Sverige lyckas kvalificera sig till VM i fotboll kommande sommar. Det är första gången i historien som Ryssland eller en ex-sovjetisk republik arrangerar VM i fotboll.
Sverige har missat två världsmästerskap på raken, tyvärr. Vi lyckades inte kvalificera oss till VM i Sydafrika 2010 och vi missade dessutom VM i Brasilien 2014. Så det vore onekligen väldigt trevligt, ur flertalet olika aspekter, om vi kunde kvalificera oss till vårt första VM-slutspel sedan Tyskland 2006.
Sverige spelar mot Luxemburg hemma och mot Nederländerna borta i de två sista kvalmatcherna. För närvarande ligger Sverige på en andra plats i gruppen, en poäng efter Frankrike. Vi har 16 poäng och Frankrike 17. Nederländerna skuggar på 13 poäng och Bulgarien ligger på en fjärdeplats med 12 poäng. Nederländerna möter Vitryssland borta till helgen och det mesta talar för att det kommer bli en direkt avgörande match mot Holland/Nederländerna på tisdag. Det som finns i potten är en play-off plats till Ryssland 2018.
Vi får verkligen hoppas att det inte slutar som det gjorde när vi EM-kvalade mot Holland i Amsterdam hösten 2010. Det blev en förkrossande och smärtsam förlust.
Det var en hemsk match att se. Jag var på plats på stadion och satt bakom målet där Holland satte fyra baljor under första halvlek. Självklart lämnade jag arenan i halvlek. Det var i samband med denna match som jag tappade allt taktiskt förtroende för Sveriges dåvarande förbundskapten, Erik Hamren.
Bara ett par månader tidigare hade Holland förlorat VM-finalen i Sydafrika mot Spanien och Hamren trodde att vi kunde åka till Holland och spela mot dem p deras sätt istället för att cyniskt förvara oss. Tror inte det är någon större risk för det när vi har Janne Andersson som förbundskapten.
Efter matchen mot Holland tisdag nästa vecka vet vi mycket mer om Sveriges möjligheter att ta sig till VM i Ryssland kommande sommar. Låt oss nu backa bandet i 12 år. Så pass länge sedan är det Sverige spelade ett VM-slutspel i fotboll. Det var i Tyskland och tyvärr så var det just mot Tyskland som vi åkte ut i 8delsfinal efter att Teddy Lucic fått ett märkligt rött kort av den brasilianske domaren och Henrik Larsson missat en straff på Alianz Arena i Munchen. Annars var matchen mot Paraguay i gruppspelets andra omgång den stora höjdpunkten för oss svenskar under detta världsmästerskap. Hela Berlin var i princip blågult.
Jublet visste inga gränser på Olympiastadion i Berlin när Fredrik Ljungberg nickade in 1-0 till Sverige i den 89e matchminuten. Ett gigantiskt avgrundsvrål ljöd och ett av svensk landslagsfotbolls mest euforiska ögonblick de senaste 30 åren var ett faktum. Vi hade även England och Trinidad och Tobago i gruppspelet. Vi spelade 1-1 mot England och 0-0 i öppningsmatchen mot Trinidad. Det var efter den matchen som Lars Lagerbäck, dåvarande förbundskapten för Sverige, kläckte det klassiska uttalandet. Vi gjorde en bra match, vi skapade 28 kvalificerade målchanser. Tyvärr var det ingen på plats som orkade ställa frågan om det verkligen är bra att skapa 28 målchanser utan att förvalta en endaste av dem? Jag tycker då rakt inte det. Vi hade spelarna på den här tiden. Tyvärr så fungerade aldrig riktigt samarbetet mellan Larsson och Ibrahimovic under Lagerbäck. Det är ett ansvar som är Lagerbäcks.
I stort sett var VM 2006 i Tyskland väldigt händelserikt. Italien kom till VM med en ny mutskandal i landet, precis som när de vann VM i Spanien 1982. Lippis manskap var uträknade. Själv fick jag den stora äran att få sitta i SVTs VM-studio med Peter Jihde (Sveriges bäste sportprogramledare de senaste 20 åren) och fick frågan av honom, vilka vinner VM? Jag svarade Italien. Mailkorgen blev snabbt full av mail som idiotförklarade mig. Så kan det gå när
man dömer för fort ibland. Historien visar oss, och har visat oss tidigare, att Italien är som bäst när deras fotboll befinner sig i kris. Det blev även stormig för Italiens trupp på plats i Tyskland, eftersom de fick ett omskakande besked från Turin. Stefano Pessotto, tidigare landslagsman och Juventusspelare, försökt ta livet av sig men misslyckats. Detta stärkte Italien ännu mer. Italien slog ut värdnationen Tyskland i semifinalen. Avgörandet kom i förlängningen då Marcelllo Lippi spelade med fyra eller fem forwards på slutet, allt för att undvika en avgörande straffläggning. Man kan lugnt konstatera att Lippis chansning gick hem.
Så vackert med så stora känslor. Grosso och Del Piero målskyttar och hjältar för Italien som därmed var klart för sin första VM final sedan de förlorade på straffar mot Brasilien 1994. I finalen väntade Frankrike. Precis som Italien hade Frankrike gått under radarn inför VM. Samspelet mellan Zidane och Henry var ifrågasatt liksom förbundskapten Domenech, som ibland kunde använda sig av märkliga metoder. Zinedine Zidane, en av världens främsta och elegantaste fotbollsspelare genom tiderna hade inför VM-turneringen sagt att han skulle sluta helt som spelare efter turneringen. Man kan lätt överdrivet säga att Zidane bar både sitt lag och sitt land på sina axlar. Han gjorde en fantastisk turnering och ibland satt jag och gapade åt hans tekniska och taktiska briljans.
VM-finalen i Berlin 2006 blev Zidanes sista fotbollsmatch. Han gav Frankrike ledningen på straff, självklart gjorde han en Panenka. Sedan kom det klassiska ögonblicket då Zizou tappar kontrollen efter Materazzis provokation. Rött kort. Ridå.
Italien kvitterar genom just Materazzi och Italien står som Världsmästare för fjärde gången i landets historia. Men det jag kommer minnas för alltid från detta världsmästerskap är Zidane vs Materazzi och Lagerbäcks uttalabde om att Sverige gjorde en bra match mot Trinidad eftersom vi skapade 28 målchanser utan att göra ett enda mål.